Mathias Johansson: Öppet brev till svensk polis

Hej beslutsfattare hos svensk polisväsende,
Mitt namn är Mathias Johansson. Jag är en familjefar på 46 år som aldrig har varit i klammeri med rättvisan. Jag anser mig vara en ganska normal person i det svenska samhället. Att jag nu sitter och behöver författa dessa rader gör mig så oerhört arg och provocerad. Att jag sitter här en fredagkväll medan familjen krupit ned i sängen och jag inser att jag personligen är beredd att mer eller mindre begå handlingar som någon bestämt skall ses som brottsliga och att jag även uppmanar andra att göra det. Att så är fallet är helt och hållet beroende på att ni tar beslut utan att söka varken verklighetsförankring eller någon som helst dialog. Ni som beslutat om något som ni inte har en blekaste aning om. 
Det jag förundras över är varför och vad ni tror att det ska leda till.

Men detta tar ändå priset, ni vill förbjuda det som är fotbollens och supporterskapets hjärtat och nav.

Om ni inte har svar på den frågan så kan jag redan nu svara på det. Konsekvenserna kommer bli exakt det som ingen vill, eller åtminstone det som vi som drabbas inte vill. Vad ni beslutsfattare vill, det kan jag inte ens föreställa mig såvida det inte är så som jag befarar men inte ens vill tro. För inte är det väl så att det som är det egentliga syftet med dessa beslut och förbud är att provocera fram riktiga brottsliga handlingar? För det är så vi ser på det, vi tusen och åter tusen som nu blir drabbade av dessa ytterst märkliga handlingar. Just idag handlar det om förbud mot flaggor på våra läktare. Ni kallar dessa för brottsverktyg. Men bara tidigare i år har det handlat om hot om intimvistering på våra kön, på tjejer, killar, gubbar och gummor. Det handlar om reducerade volymer på läktarna, om avstängningar och förbud för än det ena och än det andra. Men detta tar ändå priset, ni vill förbjuda det som är fotbollens och supporterskapets hjärtat och nav.

Jag är en av en oändlig mängd människor som varje dag kämpar för en acceptans, för en förståelse, för ett gott samhälls och idrottsklimat, en som kan förklara varför det varje år kommer över 2.000.000 människor till våra allsvenska läktare för att titta på fotboll

Jag är en av en oändlig mängd människor som varje dag kämpar för en acceptans, för en förståelse, för ett gott samhälls och idrottsklimat, en som kan förklara varför det varje år kommer över 2.000.000 människor till våra allsvenska läktare för att titta på fotboll. En som kan förklara varför familjeläktaren är den som först säljs ut. En som kan förklara att våra läktare är den enskilt största inkluderande miljön i vårt samhälle. Läktaren där vi alla är tillsammans, där ingen är mer eller mindre värd än någon annan. Där Pelle på Riksbanken står tillsammans med Ali från förorten som kämpar med att lära sig svenska eller för att få ett arbete och få vara ett bidrag till det vi alla ska nyttja, samhället. Det är vad det är och det vill ni ta ifrån oss. Varför?

Imorgon kommer jag att stå och hälsa ca 100-150st ungdomar mellan 12-16 år välkommen till dagens match på en läktarsektion jag blivit ansvarig förr. I min klubb heter den Norra Ungdom, en plats där alla är välkomna och där alla utbildas till goda och engagerade supportrar. Så som jag alltid gör varannan vecka är jag där även imorgon. Ibland händer det även att jag reser iväg ut i landet med ungdomar för att visa dem den goda sidan av supporterskapet. 

Jag gör det på uppdrag av den klubb jag valde att älska och följa för sisådär 35 år sedan. Jag hade lika gärna kunnat göra det helt privat. Jag gör det givetvis ideellt, jag har inte en krona i ersättning även om jag skulle kunna ha det om jag ville. Jag gör det för min klubb men jag gör det även för att visa ungdomar vägen, den goda vägen. Jag gör det för att jag tror på att påverka ungdomar genom handling, utbildning och dialog är den rätta vägen att gå. Jag är inte unik, inte på det minsta sätt utan jag är en en i mängden. Jag gör det som ni väljer att inte göra utan ni tar den motsatta vägen. Ingen dialog, ni bara kör och kör över allt som klubbarna byggt upp under många många år. Varför?

Jag gör samma sak på söndag men då i en annan klubbs regi och i en annan roll. Då utbildar jag ungdomar i åldern 15-17 år i att spela fotboll i min lokala förening. Egentligen är det likvärdiga uppdrag men med olika inriktningar. Båda uppdragen handlar dock om att utbilda, uppfostra och medverka till goda individer och medborgare som blir engagerade och bra på sin sak och som sedan kan leda andra samma väg. Inte heller här är jag ensam, vi är tusen och åter tusen.

Hur tänker ni att jag imorgon ska förklara för ungdomarna varför ni inte tillåter dem att vara engagerade och passionerade?

Hur tänker ni att jag imorgon ska förklara för ungdomarna varför ni inte tillåter dem att vara engagerade och passionerade? Vad ska jag säga till dem när de kommer med sina egenmålade flaggor som de förra helgen tillsammans med ett hundratal andra i ännu ett ideellt initiativ av äldre supportrar uppmanades att skapa för att bidra till ett positivt supporterskap? Ska jag beslagta dessa eller fixar ni det år mig? Ni kanske också förklarar varför deras timmar förra lördagen var förgäves och varför ni plockar ifrån dem deras skapelser?

Ja, som ni själva kan läsa så är det här ju ren idioti. Det har ni säkert även själva kommit fram till vid det här laget. Då behöver den här texten inte få någon vidare spridning och då har jag nått mitt syfte. Tar ni inte ert förnuft till fånga kan jag lova att den kommer att spridas, den kommer att spridas så hårt att ni inte förstår. Vi är som sagt över 2.000.000 människor som går på Allsvensk fotboll och jag skulle faktiskt utan att sätta mig på några speciellt höga höstar gissa att de flesta håller med mig. Får det inte effekt med dialog kommer det sluta på ett sätt som inte gagnar någon, förutom möjligtvis någon nyhetslysten media som kommer basunera ut hur vidrig den här supporterulturen är när den inte längre tar skit utan slår tillbaka med för alla parter fel metoder. Då kanske ni har fått som ni vill men då är jag övertygad om att jag iaf har 2.000.000 människor som kommer att kunna se en nyans av vad det här hade kunnat bli istället. Jag vore tacksam om ni tog ert förnuft till fånga innan 12.00 imorgon lördag för då kommer de första förväntansfulla och passionerade ungdomarna att glida in genom entrén till Sveriges nationalarena. Det vore skönt om ni kommit till sans och backat innan dess att jag ska stå där och välkomna dem. För annars vet jag inte om jag kan förmedla det jag skulle vilja om vilket beundransvärt arbete jag alltid tyckt att Polismyndigheten i Sverige står för.

Vänliga hälsningar 
Mathias Johansson
Projektledare Norra Ungdom för en god supporterkultur