Ola Thews: När polisen blir lagstiftare

Häromnatten hade jag, något stressad av villkorstrappan och Polisens agerande, en konstig dröm. Jag drömde att man gjorde massgripanden av fotbollssupportrar, att en medlem i ASK blev stoppad och misshandlad av polisen när han satt i sin bil och jag drömde att jag själv blev gripen. Polisen som grep mig sa att jag var gripen för att jag hade ”tagit risker”. Vad för typer av risker är oklart, det var ju som sagt en dröm. Jag påpekade för poliskvinnan i drömmen att det inte fanns någon sådan brottsrubricering men fick till svar att ”Lagboken nu mera är ett levande dokument som Polisen uppdaterar vid behov”. Strax därpå vaknade jag. Min hjärna hade skapat vad som brukar kallas en polisstat men lyckligtvis var det bara en dröm och väldigt långt ifrån den verklighet jag lever i.

Eller?

I onsdags pratade jag med representanter från flera av Polismyndigheten i Stockholms läns beslutsfattande avdelningar. Det var insatschefer, kommunikationsansvariga, anställda vid Polisens rättsenhet och Polisens nationella samordnare för idrottsfrågor. Tillsynes kompetenta personer i position att såväl  fatta beslut som att förmedla Polismyndighetens syn på sin verksamhet.

Under mötet diskuterades den konflikt som just nu pågår mellan myndigheten och svensk fotboll. Supportrar, förbund, klubbar, spelare och journalister har en syn medan Polisen har en annan. Hur vi i Allmänna Supporterklubben uppfattade mötet kan ni exempelvis läsa här.

För att sammanfatta konflikten kan sägas att Polisen, trots att allsvenskan mår bättre, har större publik och är tryggare än någonsin, valt att utan dialog eller samverkan införa en ny strategi, den så kallade villkorstrappan, som går rakt emot nationell och internationell forskning samt den tidigare framgångsrika och hyllade ”svenska modellen” byggd på dialog snarare än repression.

Villkorstrappan - ett dåligt verktyg

Villkorstrappan är en samling eskalerande åtgärder som till slut kommer innebära att Polisen inte längre tillåter publik på fotbollsmatcher i Sverige. Myndigheten har nämligen, under onsdagens möte och tidigare, uttryckt att man har för avsikt att fortsätta eskalera enligt denna ”trappa” tills man uppnått sitt mål (märk att det är ett mål och inte en vision) om noll ordningsstörningar eller ”avvikelser”. Målet om noll ordningsstörningar eller avvikelser i samband med fotbollsmatcher är naturligtvis omöjligt att uppnå  eftersom fotbollen många gånger ”samlar en medelstor svensk kommun på en begränsad yta” som en polis formulerade det under mötet.

Under onsdagens möte erkände Polisen att villkorstrappan inte gett önskad effekt och att målet om noll ordningsstörningar i princip är ouppnåeligt. Ändå var de tydliga med att de avser fortsätta att eskalera åtgärder enligt denna trappa tills att det inte längre inträffar några ordningsstörningar.

Det övergripande målet är ”Säkra och stämningsfulla arrangemang” men just nu är det otryggare att gå på fotboll än det varit på mycket länge (något Polisen inte själva nekar till) och den enda anledningen till det är Polisens aggressiva agerande. Att Polismyndigheten infört en hårdare och mer repressiv linje utan dialog är något som en i stort sett enad forskarkår varnade för skulle komma att leda till en radikalisering hos såväl supportrar som inom Polisen vilket riskerar att leda till våldsamheter och minskad trygghet.

Uppenbarligen har man valt helt fel verktyg för att uppnå målet ”Säkra och stämningsfulla arrangemang”.

Polisen hävdar att de inte kan göra något

Under mötet med Polismyndigheten lyfte de supportergrupper som deltog gång på gång att Polisen använder fel verktyg och att de inte kan uppnå sitt mål om noll ordningsstörningar utan att tömma läktarna. Detta förnekades inte av myndighetens företrädare. En representant från Rättsenheten sa att de helt enkelt får bli tomma läktare då. ”Operationen lyckades men patienten dog” som en ledarskribent nyligen uttryckte sig om konsekvenserna av Polismyndighetens agerande.

Polisens svar på vår problematisering?
Att villkorstrappan är en del av lagstiftningen och att de inte kan göra något åt den.

Detta trots att villkorstrappan första gången finns beskriven i Polismyndighetens interna PM 2016:21 och under våren presenterats för fotbollens elitföreningar som del i en strategi beslutad av Polisens idrottsråd och rättsenhet.

Mardrömmen

Här blir resonemanget mycket obehagligt och vi närmar oss den verklighet min hjärna målade upp i mardrömmen. Ingenstans i ordningslagen beskrivs villkorstrappan eller dess innehåll. Det myndigheten säger här är att de likställer sina interna beslut och arbetssätt med lagstiftning. De säger i princip att ”Vi har tagit det här beslutet så vi kan inte göra något åt det då våra beslut är samma sak som svensk lag”.

Om detta är hur Polismyndigheten ser på sitt maktutövande så har vi ett gigantiskt demokratiproblem. Lagar ska stiftas i demokratisk ordning av riksdagen och absolut inte av en byråkrat hos Polisen. Lagboken ska inte vara ett levande dokument som myndigheter kan nyttja hur de vill.

Polismyndigheten måste kunna backa på beslut när besluten de tagit förvärrar den situation de var tänkta att förbättra.

Om Polisen inte gör det så är vi på väg mot ett samhälle som åtminstone inte jag vill leva i. En polisstat. En mardröm.

Ola Thews
Vice ordförande i Allmänna Supporterklubben