Polisen saboterar möjligheterna till laglig pyroteknik

Idag gick Svenska Fotbollssupporterunionen (SFSU) ut med denna text gällande att Polisen avbrutit sitt deltagande i försöken med så kallad ”kall pyro”.  Allmänna Supporterklubben har liknande erfarenheter i sina kontakter med myndigheten under hösten.

I slutet av sommaren 2019 så kontaktades ASK:s styrelse av en polis som fått i uppdrag att starta ett utredningsarbete som syftade till att hitta en reell möjlighet för fotbollssupportrar att söka tillstånd för pyroteknik. Tillståndsgiven pyroteknik i samband med fotbollsmatcher (eller andra typer arrangemang) är nämligen fullt lagligt.

Arbetet verkade lovande och målet från Polisen sades vara att möjliggöra effektfulla ”bränningar” som uppfyllde de krav som myndigheten har. Framförallt skulle detta ske genom att Polismyndigheten skulle konkretisera vilka krav de faktiskt ställer.

Historiskt har det varit nästintill omöjligt att få tillstånd till att använda pyroteknik i samband med fotbollsmatcher. Två exempel på när försök har gjorts i närtid är Falkarna förra året och en ensam BP-supporters försök att få tillstånd till vanliga Tomtebloss.

Polismyndigheten har konsekvent hittat nya skäl till att neka pyroteknikanvändningen. Några exempel är för litet säkerhetsavstånd, felaktiga uppgifter om bengalers farlighet (länk till Oskar Månssons utmärkta granskning av detta), för få ifrån räddningstjänsten på plats och brist på utbildning hos de som skall genomföra handha de pyrotekniska pjäserna.

Polisen har inte uppgett samtliga skäl till att tillstånd nekats utan helt enkelt tagit de första de hittat i den, uppenbart icke existerande, praxis de har för tillståndsgiven pyroteknik.

Om man inte vet vilka villkor som ska uppfyllas är det omöjligt att uppfylla villkoren så det initiativ som togs i slutet av sommaren verkade lovande men i september fick ASK information om att även detta arbete satts på paus på obestämd framtid. Nu vet vi också att arbetet helt avbrutits.

Vi i ASK är säkra på att skälet till detta helt enkelt är att utredningen kommit fram till att det skulle vara möjligt för supportrar att leva upp till de krav som myndigheten ställer. Detta är något som inte uppskattas hos beslutsfattarna inom Polisen och därför begravs alla sådana initiativ och utredningar. Man anser helt enkelt att det vore en prestigeförlust att visa att man hela tiden hade kunnat välja en väg som inte bygger på kollektiv bestraffning, ”hårda tag” och förbud.

Vi frågar oss om Polisen verkligen är intresserade av att supportrar följer lagen?